Barn och flera språk

Jag har skrivit om flerspråkighet förr men tar upp det igen. Josefine som är mellantjejen har varit ganska sen med språket. Inget ovanligt med det men så har det varit. Emily var normal. Sebastian tidig (i jämförelse med sina syskon i alla fall). Jag tror Emily och Sebastian lär sig språk med ungefär samma förutsättningar, men att den unge herren fått extra skjuts av att ha syskon som pratar med honom kontinuerligt.

Det var Josefine jag skulle skriva om här. Det har slagit mig på sistone att hon pratar mycket mer och att man också förstår henne bättre. Vi pratar om en 3 veckors period där hon gjort fler framsteg än kanske hela sista året. Det handlar om båda språken. Helt plötsligt verkar pengen ha ramlat ner. Plair och jag tog upp ämnet i bilen på väg ner till Soidao, och det var faktiskt första gången vi diskuterade saken, och vi var skrämmande överens. Jösses vad duktig hon blivit! Hon fyller 4 år i Augusti så visst är det inte konstigt att hon kan prata, och visst kunde hon prata innan också, men hon har också haft stora problem att skilja språken åt, ofta har det bara blivit ett mumlande.

Nu tycker jag inte man skall jämföra sina barn varken men varandra eller andra för mycket, men visst är utvecklingen intressant att följa. Josefine är i mycket väldigt olik sina syskon och hennes beteende ganska annorlunda. I Josefins fall finns det risk för att hon brås på mig när det gäller språket (även om jag tycker jag fått bukt med det värsta).