fredag, november 17, 2006

Barn & Skola: Jag behöver ditt råd!

Det är det här med det Thailändska skolsystemet, det som inte finns, och det jag skrivit om förr, som gnager igen. Det är framför allt i min döttrars skola som jag regelbundet kommer i kontakt med det, eller inte kommer i kontakt med kanske är en bättre beskrivning.

När vakterna som vanligt stod i grinden och dissade elever för sen ankomst, kände jag att det räckte. Jag var så här nära (2mm) från att be tyrannen att gå och göra något vettigt i stället. För att sedan gå (läs: springa) upp på personalkontoret och fråga varför det skall behöva vara på detta viset.

Jag vet redan deras svar, och jag har redan svar på dem. För att summera deras inställning: kvantitet framför kvalitet, bara för att det är enklast och det enda de förstår. Tyvärr.

Ja, jag vet, Thailand är ett U-land. Men. Bor man i Bangkok glömmer man bort det ibland.

Jag vill försöka göra något bra i denna skola. Hade jag kört mitt vanliga ”race” kunde det kanske gått överstyr och liksom drivit in mig i en återvändsgränd, och det vill jag inte, inte i detta fall. Speciellt inte eftersom jag antagligen hade varit tvungen att göra det på Thai, och det hade blivit lite ”smalt”, (vilket är en underdrift). Här vill jag verkligen gå framåt. Det är ju mina barns skola.

Min tanke nu när jag lugnat ner mig är att jag skall skriva till dem. Ansöka om ett möte med någon i ledningen, för att diskutera deras bestraffningssystem bla. Jag tänkte lite fint påpeka att om jag inte får svar så tar jag upp det på nästa årsmöte istället. I Emilys första termin, när jag skickade frugan som budbärare för att boka ett möte, kom hon tillbaks med budskapet: - vad vill du ändra, de gör vad du vill (och underförstått: bara de slipper prata med dig).

Jag vill inte väcka tigern som sover, men jag vill gör skolan lite bättre. Så lite måste jag nog ruska den. Jag tror jag kan, även om alla säjer att det är omöjligt. Det sa de på ABAC också, och där hade de alltid fel, även om jag tröttnade på att ställa mig på tvären i slutändan.

Jag undrar, finns det någon annan där ute som har kännedom om den thailändska kulturen, som kan ge mig några bra råd, så skulle det uppskattas.

Otroligt att jag inte kan skriva korta paragrafer, jag fattar inte...

Andra bloggar om: , , ,

6 kommentarer:

Anonym sa...

Kan din syn på det hela bero på att du är uppfostrad i den svenska liberala skolan.

Anonym sa...

Jag vet hur du kämpade på ABAC för att få lära dej. Nu gäller det dina barn och du får vara försiktigare. Skolan ska inte uppfostra barnen den ska undervisa. Dina barns lärare och deras lärare har fått lära sig ATT, inte HUR eller VARFÖR. De är rädda om sina ansikten men måste ju vara medvetna om att man SKA införa pedagogik i undervisningen. Här infördes klassmammor och-pappor vilket jag tror betydde mycket för din generation. Man kunde ju diskutera, skulle något liknande vara möjligt i Thailand? Föräldrar som representanter för eleverna?

Nille sa...

Detta med klassföräldrar låter som en mycket bra ide. Kanske att de skulle ges ett större ansvar. Problemet är väll bara att om blir status i den positionen

Anonym sa...

På skolan jag jobbar har vi klass föräldrar och det funkar ganska bra. De byter varje termin och än så länge inga problem. De tar hand om problemen och annordnar möten.

Anonym sa...

Hej Niclas!
Som oerfaren barnlos vet jag inte om jag har behorighet i temat... Jag befinner ju mig i Uganda nu, du vet. Och har har jag fatt lite perspektiv pa hur etik kan vaxla beroende pa var man ar. Pa sjukhuset tycks inte det finnas till. Far en parallell ide om vad som kan vara orsaken till ett daligt bemotande, de vet inte, de har aldrig lart sig att man borde vara trevlig och omtanksam och konsekvent, stalla krav pa ratt satt mm. Att forklara det i syfte att forandra ar nog ett stort arbete (du har framfor dig isf?). Men kanske battre med praktiska forslag till losningar, typ klassmammor/pappor mm. sa far du forklara om de inte forstar dig. /Markus

Nille sa...

Det är väll antagligen som så att det är svårt för oss att förändra något här. Faktum är ju att även om man som utlänningar klagar på sådant som Thailändarna inte heller gillar, kan de ofta ta det som generell kritik mot Thailand, och göra taggarna ut.

Vi Svenskar fungerar ju så också. Klagar på allt men om någon ytlänning gör det, nä då jäklar :)