söndag, september 17, 2006

Jaha, då var man turist igen

Redan Söndag, ja jösses vad tiden går när man har kul. Middagar, trafik, poolbad, trafik, shoppingturer, och trafik, ja så ungefär har vår helg sätt ut. Inget utom middagarna (då får man ju dricka öl) är egentligen någon av mina favoritsysslor, men det har varit kul ändå.

I morse mötte jag upp kompisen och hans familj på deras hotell. Vi hade bestämt oss för att åka och shoppa på Mabukrong (MBK). Plair stannade hemma med Sebastian så jag hade båda tjejerna med mig. Sällan det är bara jag och dem, men väldigt kul när det händer.

Taxikillen på deras hotell frågade vart vi skulle, och ropade sedan åt sig en taxi. Perfekt tänkte jag, då behöver man inte oroa sig för att chauffören missförstår. Jag hörde hur han bad chauffören köra oss till Fortune på Rachadapisek rd (vi skulle ta tunnelbanan därifrån)., och chauffören nickade till svar. YES, saken är biff tänkte jag!

Vi tryckte snabbt in oss, och de 2 vagnarna i taxin och gled i väg. Vad är det första chauffören säjer? Gissa!

”- Mister, we you go?”

Jösses!

Inte ens kompisens limousin från flygplatsen hade klarat av detta. Precis som jag beskrev i bloggen tidigare, hade chauffören sagt att han visste var det var, men lik förbannat börjat klia sig i nacken när de kom ut till bilen. Varför skall det behöva vara så här? Jensa och hans fru tyckte ju att det var lite charmigt förstås, och det är det ju. Men när de sedan åker hem, så är det en himla massa människor här som skall försöka få något gjort, och det är det som blir så svårt.

I vilket fall landade vi slutligen vid tunnelbanan, och precis som jag hade trott blev de ruggigt imponerade. Tunnelbanan är verkligen supercool. Den nya flygplatsen kommer bli det likaså. Som att kliva in i en annan värld. Jag tycker dock det är ett stort slöseri med skattebetalarnas pengar, men det är ju bara jag (som klagar på allt). Man skulle kunna bygga ut tunnelbanan, kanske 3 gånger så mycket, för samma pengar, om man nöjde sig med mindre. Men, låt oss inte tänka längre än vad näsan räcker.

Det handlar ju inte om detta förstås att förse invånarna med infrastruktur. Utan att stoppa mycket pengar i fickan, och ändå ha massor kvar att bygga, innan det blir färdigt är huvudsaken. Imponera lite på grannländerna en annan. Det kommer ju inte bli som i Singapore och Malaysia direkt där infrastrukturen i sin helhet imponerar, så det känns lite bortkastat.

Det gick ganska smidigt på MBK. Att det är inomhus med klimatanläggning var ju huvudanledningen till det valet. Ett mäktigt shopping centra helt klart men jag tycker inte det är billigt längre. Vi käkade och gick några varv men jag lyckades inte handla något. Jag föredrar The Mall och liknande mer och mer. Jag har aldrig gillat att pruta och det måste man göra på MBK och dess motsvarigheter.

Efter ett par timmar lämnade jag dem på MBK för att ta mina trötta små damer hemåt. Josefine hade redan sovit över en timme och Emmy började visa stora tecken på trötthet. Jag tänkte att detta skulle kunna bli jobbigt med lite otur. Emily gick ändå snällt bredvid vagnen utan att gnälla. Vi fick gå ganska långt innan vi slutligen fann en taxi. Imponerande helt klart. Överhuvudtaget är de mycket lättare att ha att göra med tjejerna, när vi är ute var och en med dem.

Vi får se vad vi hittar på senare i kväll. Troligtvis kommer vi att lyssna på matchen över SR. Den verkar inte streamas tyvärr. I går såg vi MFF – DIF och det funkade mycket bra, och ändå hade jag inte mer än 130 kb/s, det känns tryggt.

Familjen Granberg skall iväg tidigt i morgon bitti till Kanchanaburi (River Kwai) och vi får chans att vila upp oss inför Ko Samet resan senare i veckan.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag känner igen det där lite, alla dom där sakerna man drar ut på när man har besök, som man egentligen inte tycker är så superkuliga...konstig nog blir det ändå ganska kul, just för att man gör det med sina gäster! Man får se det lite med deras ögon - med nya ögon.

Nille sa...

Ja, det är verkligen så. Speciellt med folk som inte varit ute och rest så mycket.