Obol vilken soppa!

Historien upprepar sig tydligen. Det är många som nu tjänar sjukt mycket pengar. Och mycket vill ha mer, det vet vi ju!

Med mycket pengar på fickan dras man in i projekt som är lite större. Man kanske investerar i ljusskygga investmentföretag som lovar att så länge ingen tar ut sina pengar och ekonomin snurrar på kommer avkastningen vara enorm. Man kanske rentav investerar i egna projekt. Fastighetsbranschen är populär.

Här i Thailand ser vi hur fastighetsmarknaden står i full blom. Pengarna strömmar in som de aldrig tidigare gjort. Aktörerna är många men tydligt är att Medelhavsområdet tappar mot Thailand. För oss som bor här är det knappast förvånande. Inte bara flyttar svenskarna som bor där hit, utan även affärsmännen. Vad jag fasar över är alla klippare som kommer till Thailand med mycket pengar och enbart egen vinning i tankarna. De som dras hit likt hajar för ett skrovmål. Man lovar guld och gröna skogar och snackar omkull alla. Man har inga egentliga intressen av att leverera.

När ekonomin sedan vänder kan man inte färdigställa pga. likviditetsbrist; detta efter alldeles för omfattande provisionsutbetalningar och sidoinvesteringar.

Vem drabbas? Affärsmannen?

- Nä, det är du, du som betalar för något du bara sett illustrerade bilder på. Affärsmannen har redan stoppat undan sina sköna slantar. Han är smartare än så.

Tillbaks till detta om Obol. Först och främst finner jag det besynnerligt att de lyckats snacka sönder så många framgångsrika företagare. Det måste vara som så, att för många ”wannabee” affärsmän var Obolkillarna förebilder. De betalar provision för att bli insläppta i viktiga närverk, sedan börjar skrovmålet. Dessa människor tror ju själva på vad de säjer, deras visioner är enorma och det är klart att folk lockas med.

Jag oroar mig för konsekvenserna av detta. Jag tror inte Sverige kan påverka den globala ekonomiska cykeln. Men, det finns många Internationella företag i samma bransch. Om de alla börjar erfara fler och fler uttag, ja då kan karusellen vara igång på allvar. För inte vill de betala tillbaks några pengar inte, det ingick ju inte i deras planer.

Jag tror världen kan behöva några års lågkonjunktur även om det inte är något jag själv önskar. Det är dags att landa.

Finner du detta intressant kanske du kan vara intresserad av att läsa inlägget om fastighetmarknaden i Thailand. Allt jag skriver är förstås utifrån egen synvinkel, och skall som så betraktas.

Andra bloggar om: obol, investeringar, fastighetsmarknaden, ekonomi, thailand