Polisen som mitt i gatan står

Det verkar bli längre och längre mellan de tillfällena jag blir väldigt upprörd över min omgivning. Det är nog ett hälsotecken från min sida. Skall jag överleva här måste jag bli lite mer Thai. Men, i morse så hände det igen.

Det är ganska mycket trafik numer och mitt körfält stod som vanligt stilla de sista 500 metrarna. Jag noterade att motåtgående körfält var helt tomt. Lite besynnerligt, men längre fram såg jag varför, en skola var ute och marscherade, mitt i rusningstrafiken! Jag vevade ner rutan så att jag kunde lyssna och se dem bättre. Jag blev verkligen glad av att se alla dessa glada och förväntansfulla unga ansikten. Och det var nog därför jag inte spårade ur helt senare.

De höll hela paraden i en fil, kanske att man kunde ha låtit trafiken röra sig långsamt i den andra, speciellt eftersom poliser och andra vuxna gick med den. I vilket fall, det säkra före det osäkra.

Samtidigt tror jag inte att de behövt gå ut på huvudleden för jag tror deras loop skulle ta dem tillbaks till skolan genom en vänstersväng strax framöver. Glöm inte heller skolans viktighetsfaktor; att kunna stänga av trafiken denna tid på dygnet. Men, man kanske bara kan göra detta i rusningstrafik.

Men ok, låt barnen ha sin parad. Det är inte deras fel att deras skolledning inte vet fram eller bak på en kossa.

Jag kom fram till platsen där jag nu inte, pga. paraden, kunde svänga höger och in i parkeringshuset. Den var ganska lång paraden, kanske 100 meter, och den gick inte fort. Jag saktade ner, förberedde mig på att vänta en stund, och vad händer då!? Den dumma jäkla konstapeln viftar med sin arm och ber mig köra ett varv runt kvarteret. Han vill inte bygga kö bakom mig?

- Varför, frågar jag med ganska het stämma!
- Same same, säjer han... med en lika het stämma!

Hur kul tror ni det är att ta ett extravarv runt kvarteret i Bangkok under rusningstrafiken?

I vilket fall kunde jag snart göra en högersväng in på en genomfartsväg. Jag lyckades sedan hitta en soi jag kunde åka ner till änden av för att vända. När jag sedan kommer upp till huvudleden igen står det en annan polis där och pekar på mig. Han pekar sedan på sin klocka. Eftersom han försöker säja något vevar jag ner rutan.

- Detta är ingen genomfartsled vid denna tid, säjer han, och börjar ta fram sitt kvittoblock!?

Nu vet jag inte om jag skall skratta eller gråta längre. I vilket fall; vilt gestikulerande, och på min bästa thai, försöker jag förklara att den andra polisen tvingade mig att göra denna idiotiska omväg. Jag skiter sedan i vad han säjer och kör vidare.

Andra bloggar om: bangkok, thailand, trafik, polis, skola