Det blir ingen 90 dagars uppvisning, inte idag i alla fall!

Vad skall jag säja? Är det oskickligt, otur, eller bara mig?

Plockade prydligt fram passet igår kväll och lade det på plånboken för att inte glömma det. Stoppade i morse ner det i bröstfickan även om det inte gick ner helt och en bit stack upp. Lämnar tjejerna på skolan. Sitter i trafikkö. När jag kör in i garaget vid kontoret känner jag efter passet och tror du inte att det är borta!?

Jag skall inte anklaga någon lokal ficktjuv för att stryka runt mina kvarter på mornarna, jag lovar.

Passet har förstås ramlat ut av sig själv, troligtvis när jag med 2 väskor i en hand försökte lyfta upp en ledsen Josefine med den andra. Den kan förstås hänt när jag flyttade bilar i garaget, eller när vi gick in och ur bilen. En sak är säker, det ramlade ur antingen i vår byggnad eller på skolområdet. Man parkerar nämligen på basketplanen på morgonen.

Jag ringde Plair och frågade om det fallit ur redan hemma, men icke. Hon lovade att gå och kolla, och fråga, på båda platserna. Hoppas hon frågar vakten vart min bil stod så hon kan titta runt där. Frågar hon honom om han sätt passet, och han inte har det, säjer han garanterat ”- Här finns det inte, 100% säkert, ingen ide att kolla där han parkerade”.

Det har gått 20 minuter sedan jag ringde....

Jobbigt...

Mig i ett nötskal känns det som.

Den 27 Januari är min dag för uppvisning, på det får man en vecka. Och jag har inget pass! Tur att jag har en papperskopia i alla fall.

Andra bloggar om: pass, borttappat, bangkok, klantigt, slarvigt