Läsarbrev: Barn & flerspråkighet

Jag fick en kommentar på ett inlägg jag skrev den 29/9 om barn och flerspråkighet, från Nejma, en 2 barns mamma i Marocko (länk till hennes blogg här). Det är så pass intressant läsning så att jag väljer att klistra in det som ett inlägg. Jag hoppas att vi kan ta diskussionen vidare härifrån.

” Jag är själv uppväxt med 4 språk i familjen, men tyvärr pratar jag bara 2 av dom (svenska och spanska)flytande idag. När jag fick barn i Sverige valde jag att prata mitt minoritetsspråk med barnen eftersom jag visste att dom ändå skulle lära sej perfekt svenska i samhället. Min man pratade sitt språk (marockansk arabiska) med barnen i början, men övergick efter några år till spanska. Barnen och jag bor sedan 1½ år tillbaka i Marocko och dom går på spansk skola. Deras bästa språk nu är spanskan, marockanskan kommer mer och mer, båda läser och skriver rätt obehindrat på klassisk arabiska. Äldste sonens svenska är perfekt, yngste sonen börjar glömma en del tyvärr. I år har båda börjat läsa ett främmande språk i skolan. Den ene läser franska och den andra engelska. Så summa summarum - mina barn växlar i princip dagligen mellan 5 språk (spanska, svenska, marockanska, klassisk arabiska och franska/engelska) och det funkar JÄTTEBRA!

Ett tips till familjen där barnet vägrar prata thai - ge inte upp! Strunta i barnets protester, ge det ännu fler tillfällen att umgås med thaitalande och ge honom stöd i det språket. Jag gick själv igenom en sån period när jag var liten och tyvärr gav min pappa upp och slutade prata katalanska med mej, vilket är anledningen till att jag inte längre pratar katalanska. Och det är jag jätteledsen över idag. Ofta beror en sån vägran på att barnet helt enkelt inte har ett tillräckligt bra ordförråd på det språket och det blir jobbigt för barnet att hänga med i samtal. Vet man med sej att föräldrarna kan prata ett språk man har lättare för, t.ex. svenska, så slipper man ju anstränga sej om man kan få föräldrarna att överge hemspråket. Men med tiden ångrar man ofta att man tvingat föräldrarna att ge upp sitt språk. Så stå på er och hjälp sonen genom hans period! Fortsätt prata thai, även när han svarar åp svenska. Hans ordförråd kommer att öka även fast han vägrar prata språket och en vacker dag kommer puzzelbitarna att falla på plats och han kommer att kunna tala språket utan att själv vara medveten om hur det gått till....

Oj vad långt det här blev!

/ Nejma i Marocko ”

Andra bloggar om: läsarbrev, flerspråkighet, barn, marocko