Skymning i Bangkok

Om 2 veckor startar skolan igen. Skönt. Jag tror tjejerna längtar ihjäl sig. Det skall bli kul att se hur Josefine, som oftast vill följa med hem igen, reagerar när man lämnar henne första dagen på hennes andra termin. Det blir nog andra toner har jag en känsla av.

Det har nog varit dötrist de här 3 veckorna. Jösses, är det är bara 3 veckor! Det känns som 3 månader.

Det finns ju inte mycket annat att göra i våra krokar än att gå ner i garaget eller bada i poolen. Om jag säjer att Emily hellre ville han en sminkbox än en ny cykel kanske du förstår hur trist det är där vi bor. Bangkok är verkligen trist för barn.

Det blir mycket bada i poolen förstås, nästan var dag. Alla barnen börjar få fenor och spenderar mer tid under, än över ytan.

Man kan förstås åka iväg och leka i något köpcentra men det är tufft för Plair, att dra iväg själv med alla 3. Samtidigt finns det ju lite att göra på hemmafronten eftersom vi inte lyckats finna något nytt hembiträde ännu. I vilket fall känns det om livet är bättre nu när vi båda har fullt upp. Konstigt.

Jag nattade precis Josefine och Sebastian. Ja, det finns inte mycket som är mysigare. Lite sång. Lite skratt. Lite lajbans. Emily hade redan somnat framför tv:n så det vara bara vi 2. Emily brukar i och för sig inte vilja sova inne hos mig så det brukar bara vara vi 2, i vilket fall. Senare hämtar Plair Sebastian och det blir bara jag och Josefine kvar. Ofta annars vill alla sova med mamma i barnkammaren. Sedan en dryg vecka har Josefine fördragit att sova hos mig. Mysigt, och jag tackar och tar emot. Hon skämde bort mig när hon var liten, då var jag nummer 1 alltid. Även när hon drömde mardrömmar och var sjuk. Emily och Sebbe är riktiga mammisar, och har alltid varit.

God natt!

Andra bloggar om: thailand, bangkok, familjen, barn