Tänk om alla tyckte det var kul att jobba?

Jag sitter ju ett slags kontorslandskap för tillfället. Företaget jag delar med, eller sitter hos, är nu i avslutningsfasen av sitt stora projekt. Nu handlar det om att ”tuna” systemet, testa och bygga ut. Till sin hjälp har det nu tagit en svensk student från ett av de lokala Universiteten. Killen har som han säjer aldrig haft ett riktigt jobb utan bara olika typer av ”vanliga” sommarjobb.

Han tycker det är spännande att jobba med något som detta och det märks på hans sätt att attackera sin arbetsuppgift. Han undrar och frågar om saker han inte förstår eller inte håller med om. Han har förslag på hur man kan effektivisera sin egen arbetsuppgift. Han är blyg och försiktig vilket kommer att hjälpa honom om han väljer att bli kvar och jobba i Thailand efter han är klar med utbildningen, tror jag.

Hur ofta ser man ens en nyutexaminerad Thailändsk student engagera sig på detta vis?

Nu vill jag inte klanka ner på Thailändarna. De är bra på mycket och alla arbetsplatser behöver dem, om inte annat för att lätta uppstämningen. De är helt fantastiska på monotona arbetsuppgifter. De har inga större problem med att jobba, men kräver ordentligt med ledarskap för att man skall få ut det mesta av dem, är min erfarenhet. Vi svenskar är istället överlag mer självgående och plikttrogna. Därför krävs det också helt olika typer av ledarskap i dessa länder (även om de flesta initialt vägrar att acceptera detta).

Att just Svenskar har en stor kärlek till Thailand råder det inget tvivel om. Vare sig du har varit här i bara 3 timmar, eller 3 år; vare sig du kan sätta tummen på vad det är eller inte; så känner du en slags frid när du är här. Ungefär som vi sitter på varsin extrem av samma linje. Mitt förslag till Reinfeldt är: Byt 1 miljon Svenskar mot 5 miljoner Thailändare och vi har en vinn vinn situation för både länder, arbetsgivare och löntagare.

Andra bloggar om: politik, arbete, reinfeldt, moderaterna, thailand