Barn och flera språk: Del 2

Det var riktigt roligt att det vart så mycket kommentarer på det jag skrev om barn och flerspråkighet i förra veckan. Jag fick mycket intressanta kommentarer som helt klart ställde mina teorier på tvären. Dags att tänka om. Jag tar tillfället att summera diskussionen här nedan.

Om du inte har läst det inlägget finner du det här.

Det vart kommentarer från GreenCurry och Diana som båda har växt upp i Sverige med thailändsk mor och svensk far. I Thailand kallar man barn med utländsk mix för Look Krung. Direkt översatt blir det Barn Hälften men kanske Bland Barn är en bättre tolkning. Man skiljer också på olika Bland Barn här. Västerländsk blandning verkar för tillfället hetast. Vi ser dem på tv, bio, tidningar, rockscenen, och i Bangkoks nattvimmel förstås. Just nu är de kungar av Bangkok. Deras ena förälder kallas ofta Farang.

Diana och GreenCurry har inte fått lära sig prata thai av sina mammor, men önskar de hade förstås. De beskyller inte sina mödrar för detta men hade velat att de stått på sig.

Håkan och Warisa bor i Sverige och har 2 barn. Kevin som är 5 år vill inte prata thai fastän hans mamma försöker. Kevin svarar sin mor att han inte förstår när hon pratar och att han inte vill prata thai med henne.

Johan (Guava) skall snart få sitt första barn och har tidigt blandat sig in i diskussionen. Johan, till skillnad mot mig själv, har inga planer på att flytta hem. Han pratar dessutom flytande thai själv. Han funderar på hur han skall ge sin dotter det svenska språket även om hon inte kommer bli så värst exponerad mot det. Han pratar thai med sin fru.

Jag & Plair har en helt annorlunda situation här i Bangkok, mot våra motsvarigheter i Sverige. Jag har tänkt dessa dagar på varför. Jag har en teori, men tycker mina barn borde vara för små för att passa den, men kanske jag har fel.

Mina barn vill prata svenska. De vill prata engelska. Ja, alla barnen här i Thailand vill prata andra språk. Det är cool tror jag de tycker. Emily är så himla stolt var gång vi pratar och ingen annan förstår, speciellt när de tittar imponerat. Det är alltså cool att vara Look Krung här i Thailand. Jag tror inte att deras motsvarighet i Sverige upplever det så?

Kommer man som utlänning (västerlänning speciellt) till Thailand blir man uppgraderad i hiarkin. Det är helt plötsligt många gånger finare att vara utlänning än thai. Det thailändska samhället är förstås lite mer komplicerat än så här, men det kan förklara varför alla turister blir så väl behandlade, och därefter älskar landet och dess invånare.

Kan det vara som så detta speglar sig i den invandrande förälderns beteende gentemot sin egen kultur och sitt ursprung? Är det kanske inte lika cool att vara thai i Sverige, som att vara svensk i Thailand. Nej, det är det nog inte. Men vad mer? Desto mer jag tänker på detta känner jag att vi har ett delikat problem att lösa. Jag tror att beroende på vart du kommer från, och vart du åker, så har du en egen unik utmaning framför dig. Vi skall inte blanda ihop en Thailändsk invandrare till Sverige med en Egyptisk invandrare till USA.

Men, jag tycker vi kan blanda ihop Sverige och Thailand, om inte annat för att göra denna diskussion mer intressant.

Frågan är om Emily redan snappat denna teori, hon är ju bara 4 år?

En annan sak vi gör, som man kanske kan vara intresserad av att ta efter är att tecknade och andra barn filmer bara tillåts på det språk man vill uppmuntra, med vissa undantag förstås. Detta gäller förstås böcker, spel och musik likaväl.

Förlåt mig för ordet blandning som jag använder frekvent i detta inlägg. Avsikten är inte kategorisera människor. Jag försöker bara skriva lite kul och kort.

Förstås så handlar det mest om att inte ge upp!