Familjelyckan kommer och går

En bra och en dålig nyhet

Min frus bror var kanske för ung för att få barn, likaså hans fru. Kanske inte, men det har inte varit så enkelt för dem i alla fall. Och i ärlighetens namn har de inte gjort sakerna enklare själva. Han var bara 19 år då jag träffade honom första gången. Hans flickvän var då höggravid. Då bodde de i hembyn och det var lugnt, tyst, mörkt och tråkigt. Mina barns älsklingskompis, kusinen Phi föddes i December 2001, ett halvår före Emily.

Ganska snart tröttnade de på tristessen och drog mot Bangkok för att tjäna pengar och skaffa sig ett liv. Det vart bara skit. Sprit, skulder och jag vet inte allt helvete de drog på sig. I vanlig ordning hade de förstås lämnat sonen bakom sig, hos hans mamma. I Thailand gör man på det viset, det är standard typ. Jag vet inte hur många redan vuxna som växt upp med sina far/mor föräldrar. Jag ser heller inget ljus i tunneln. De ser ut som om kärleken hoppar över en generation.

Man kommer till storstäderna för att jobba på kontor, restaurant, eller annat. 12 timmars dagar och minst 6 dagars veckor är vardag. Båda kan ju inte jobba och samtidigt ta hand om sitt barn. Sedan vill de unga ut och roa sig också. De saknar sina barn men glömmer dem med tiden. I många fall har de det nog bättre i lugna hembyn med mormor men saknaden efter föräldrarna är enorm. Och vi skall inte prata om besvikelsen över att bli lämnad bakom.

Vid ett par tillfällen har de provat att ta hand om sin son. Det har oftast varit efter konflikter när de bråkat om underhåll för barnets farmor, som sällan kom. Farmor har dock varit snabb att ta tillbaks sitt lilla kära barnbarn som hon hunnit fästa sig ordentligt vid.

Ja, sedan fick de en andra. En liten tjej vid namn Ohm Im. Vi har bara träffat henne en gång. Efter deras ofrånkomliga separation drog mamman till sin hemby långt långt borta och tog med sig dottern. Jag tror hon var ca 3 månader då. Efter det är det ingen som sett henne. Ohm Im borde bli 3 om några månader. Om jag inte minns fel är hon ca 6 månader yngre än Josefine.

Brodern hör vi knappt av längre. Han bor med sin nya flickvän i Bangkok, men vi får inte tag på honom. Jag tror inte livet är så kul för honom just nu. Jag hoppas han håller sig på rätt sida och inte råkar ut för något allvarligt. Liten snäll kille egentligen. Beter sig som 14 fast han är 23. Överbeskyddad Thai gigolo för att summera. Han är inte ensam. Det finns många Thailändska killar med mindrevärdeskomplex. Det finns många bra också men det här handlar inte om dem.

De tackar han där uppe för alla förklädda bordeller, som i avsaknad av annat, kan tillfredställa deras ego, karaoke barer, massagepalats, kvarterspubbar, mm. Ja, i tidernas begynnelse var det inte turisterna som drog prostitutionen till Thailand, utan tvärtom. Marknad och efterfrågan klarade de av att möta på egen hand.

Ja, vi skal inte glömma bort att det var hans syster, min fru, som valdes ut att studera vidare. Hon är 7 år äldre. Detta är ju inte helt rättvist förstås så ett visst ansvar har hon ju att hjälpa till, och jag med henne. Föräldrarna kommer bli gamla och allt ansvar kommer falla tillbaks på oss. Förhoppningsvis inte innan jag går i pension på deras fruktfarm.

Så det goda med det hela. Jo, det verkar som om ex flickvännen vill lämna över Ohm Im till Plairs mor. Vi har alla hoppats på att detta skulle hända. Vi har varit väldigt oroliga för denna lilla flickas framtid. Modern är mytoman utan dess like. Alla gillar att höra på henne eftersom hon alltid skall göra alla rika. Thailändare drömmer ofta om detta. Men, det blir ju aldrig så, så hon bränner sina skepp stup i kvarten.

Det kommer bli lite svårt för henne att sköta 2 barnbarn och fruktfarmen samtidigt, men hon har en duktig pojkvän, så det skall nog gå vägen. Narai som han heter är 1 år yngre än mig och älskar kusinen Phi som sin egen son. Plairs mamma är 15 år äldre än oss. Jag hoppas de båda kan ta åt sig lilla Ohm Im på samma sätt som de gjort med Phi. Vi får hjälpa till att få detta att fungera. Det värsta vore ju om pojkvännen inte pallade trycket. Jag har goda förhoppningar om Narai, han har karaktär och är en god människa.

Andra bloggar om: thailand, barnuppfostran, familj,