På vägen till lekgruppen i morse forcerade sig en svenskflaggad bil sig före nästan hela kön för att smita före oss andra över Rama 9. Det var den där folkskygga smitningen, att ligga i fel fil men smyga tätt inpå där han vill in, och sedan stanna eller avvakta. Givetvis är det ingen som släpper in honom så planerna är att rivstarta och nypa en lucka längre fram. Hur vet jag att det var en svensks bil? Bilen hade en EU skylt med SW. Någon som känner någon svensk med en svart Toyota City så var det nog han. Varför en han? Jo, på högra delen av registreringsskylten satt det en välkänd logga, Playboys lilla kanin.
På lekgruppen visade det sig att Hans (en av de jag inte kände sedan tidigare) arbetar som lärare på Udomsuksa School, mina barns skola. Otroligt att vi inte mötts eftersom han varit där mycket länge. I julas hade han tydligen listat ut vilka vi var (ja, han hade läst bloggen som skriver om hans skola) men vi hann smita innan han hann nypa oss. SWEA är några andra som fått ta sig en känga över bloggen, och förstås var en av de blivande mammorna på besök, verksam där...
Nä, bloggen har nog gjort sitt som avreageringsverktyg...
Lekgruppen gick utmärkt. Min mor försökte så gott hon kunde med att aktivera de större barnen. På gott och ont var det alldeles för mycket roliga saker att leka med, alldeles för många nya kompisar, och alldeles för många småttingar som hellre ville vara med de stora. I vilket fall var det en bra första tillställning som gav mersmak. Hela 11 barn från 20 månader upp till 4 1/2 år: Alexander, Sebastian, Linnea, Mejja, Olof, Enya, Josefine, Sanya, Jennifer, Emily och Nils hette de historiska deltagarna (sorterat efter ålder).
Andra bloggar om: lekgrupp, barn, dagis, skola, förskola, bangkok
lördag, januari 20, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Eftersom jag är medlem i SWEA (dock ej i Bangkok) var jag tvungen att läsa vad du skrivit tidigare om dem...
Kan bara hålla med dig om att mamman i fråga verkade väldigt o-smart, men det har snarare med henne som person att göra än med SWEA. Min erfarenhet är att medlemmar i SWEA är som folk i allmänhet: somliga är sympatiska och andra är det inte. Somliga umgås jag jättegärna med och andra...undviker jag lika gärna.
Hon jag träffade var helt ok :) och jag vet att det finns många andra....
Och visst är det sant att jag har fördommar mot organisationer av detta slag, inte bara mot SWEA.
Korkskallarna grupperar sig gärna och beundrar varandra, och på köpet blir de ännu värre. Här i Thailand lever de i liv i lyx och dus och det kanske stiger dem åt huvudet?
Skicka en kommentar