tisdag, mars 27, 2007

Men stackars oss då!?

Även om mycket är billigare här i Thailand, och vår privatekonomi lär få sig en känga efter hemflytten finns det ändå ett par punkter som är positiva. Det kommer bli lättare att snåla i Sverige, det är jag säker på. Vi spenderar trots allt en del, men massor på i mina ögon helt onödiga saker och alldeles för ofta. Vi borde ha en viss marginal på vår sida här.

Många av våra bekanta har en helt annan ekonomi än oss. Fruarna har ofta underhåll på en bit över 10,000 kr i månaden (ibland det dubbla) och då är de stora inköpen borträknade. De har inneboende hembiträden plus barnflicka och ändå håller flera av mammorna sig fullt sysselsatta över 12 timmar om dagen, och hinner knappt hämta barnen i skolan, utan skickar chauffören.

Hushållsarbetet är ju så påfrestande. Desto fler betjänter desto fler att hålla reda på, samt sätta i sysselsättning, eller ersätta.

Som jämförelse: en BRA Thailändsk lön ligger på runt 4,000 kr. Med BRA menar jag då så mycket man knappt kan hoppas på att tjäna efter avslutad universitetsutbildning, och efter massor av yrkesverksamma år. Det finns som vi märker flera olika vägar att gå.

Vad gör de?

Fikar på Starbucks, glider på Paragon, shoppar i märkesbutiker. Jargongen är densamma, internationell. Faktum är att dessa Thailändska hemmafruar påminner ganska mycket om övriga internationella husfruar (ja, det är nästan uteslutande fruar), må de vara Japaner, Kineser, Amerikaner eller Svenskar.

Jag upplever många som oerhört fokuserade på deras barns vara och inte vara, även om de inte tillbringar all ledig tid med dem. Ungefär som om man ser det som en heltidssyssla att barnen måste ha ”smarta” leksaker, gå på bästa skolan, ha det mest pedagogiska utbildningsmaterialet, märkeskläder, och på annat sätt diskutera barnens utveckling med de andra mammorna (antagligen pratar de om papporna också, och de mammorna som inte finns i rummet, precis som på vilken syjunta i världen som helst, men jag hoppar över detta kapitel nu). Detta betyder nu inte att man leker mer med sina barn, är en bättre mamma, utan bara att mer av ens liv cirkulerar kring dem.

Och… av någon underlig anledning är det nästan att betrakta som fult att vara fattig i Thailand även om 80% av befolkningen skulle kunna räknas in här.

Ingen vill förstås pekas ut som en fattig stackare… och det säkerställs genom överspendering.

Med det vet du nu varför man hellre springer med pengarna runt halsen, spenderar dem på vänner på krogen, än sätter in dem på banken.

Det är viktigt att få vara Phi (storasystern, den framgångsrike) lite då och då.

Jag förstår inte varför det är så viktigt att vara viktig här i Thailand. Respekt är i mina ögon något man förtjänar, och inte köper sig till. Man blir inte en bättre människa bara för att man har mer pengar på banken, det är inte heller säkert man blir lyckligare.

De flesta av mina vänner inser att den dagen man flyttar hem kommer saker att te sig annorlunda, och skillnader jämna ut sig. Alla inser inte detta, eller vill inte se det, tyvärr.

Tro nu inte att jag ser oss som bättre människor, eller att vi inte vill ha mera pengar vi också, men se mitt dilemma!?

Min fru behöver verkligen lära sig att hålla i slantarna, och Sverige kommer göra henne gott på denna punkt, eftersom hon blir tvungen. I Sverige behöver hon inte köpa nya kläder, glass och godis till barnen var dag för att betraktas som en bra mamma, snarare tvärt om.

Varför är det synd om oss?

Kanske det blir synd om oss, men det är inte vad jag skriver om nu…

Andra bloggar om: , , , ,

9 kommentarer:

Nille sa...

Kompisar: Kritisera mig gärna men berätta inte för era fruar :)

Niklas sa...

Oj vad du verkar bry dig mycket om vad andra tycker och tänker.

I Sverige kommer inte din fru gnälla på dig för att andra gnäller på henne. Istället kommer du dagarna i ända diskutera vilket arbete du och din fru har, vilket ansvar ni har på jobbet osv, osv. Detta kommer stöpas och blötas för att på så sätt istället få någon typ av uppfattning av var persons position i samhället.

Prestige finns överallt och tyvärr tror jag inte du kommer slippa den för att du flyttar till Sverige.

Jag tycker att i Thailand är det i allmänhet mycket mindre prestige när man träffar nya människor. Ofta diskuterar man sina upplevelser, erfarenheter och långt senare kanske man snuddar vid vad personen faktiskt jobbar med här i Thailand. Till skillnad mot i västvärlden då den andra frågan efter hur vädret är, vad jobbar du med?

elin sa...

Även här i Sverige görs det av med alldeles för mycket pengar. Alla ska ha ny platt-TV, ny(a) bil(ar), märkerskläder (även på barn), X-antal utlandssemestrar m.m. Var du än befinner dig i världen så handlar det nog mer om att hitta likasinnade att umgås med. Hitta vänner som inte tycker att det är särskilt viktigt vilken bil du har o.dyl. så spelar det inte så stor roll var i världen du befinner dig.

Ha det bra!

Nille sa...

Jag tycker sällan jag har, eller har haft, dessa diskutioner med mina vänner, varken i Sverige eller här. Men det är sant, händer det så är det med en svensk-svensk. Bland mina vänner i Bangkok har jag sällan känt att man rankar varandra efter pengarna. En idiot med mycket pengar får det inte alltför lätt, även om det finns de som gillar dem med :)

Det jag skriver om är framför allt hur jag tror att min fru ser på saker och ting, även om det kom från min penna.

Pengar och status verkar vara så oerhört viktigt för Thailändare. Många verkar göra nästan vad som helst för pengarna.

niklas sa...

Helt klart intressant ämne. Ett av de roligaste exemplen är nog en av våra fruars vänner som vid något tillfälle har kläckt ur sig "jag hinner inte göra av med alla pengar jag har hemma innan termiterna börjar äta på dem"

Mamma sa...

Men..har ni inte insett vilken sida ni befinner er på i Thailand? Ni lever ett lyxliv som inte många av er skulle kunna göra med samma jobb i Sverige. Och era fruar kanske inte alla kommer från rika familjer. Här har knappt de rika råd med maid, möjligen städhjälp nån gång i veckan. Maten kommer inte gående men det finns färdiglagat att köpa. Och det är inte billigt. Men vi har bra saker, de flesta skolor har bra kvalitet och det finns möjlighet att klaga. Det finns ett invandrarhat hos många, thaitjejer står inte på pidestal, om de inte visar att de har nåt innanför pannbenet. Och man får fortfarande inte tro att man är bättre än nån annan, den gamla Jantelagen, vi kan kalla det att vara ödmjuk trots att man är rikare. Jag tror ni kommer att klara er flytt bra tack vare din positiva familj och jag tror att ni alla i framtiden kommer att ha glädje av er tid i Sverige, jag tror dock inte det är er slutdestination.

Nille sa...

Elin: Så sant så. Jag tycker jag har den underliga förmågan att kunna umgås med alla, att inte imponeras för mycket av det yttre, och att inte ha behov av imponera själv heller. Här är det nog jag som är mest annorlunda.

Niklas: Den kvinnan är en av frontpersonerna i min vinklade story, förstås :)

Mamma: Jag tror du kan ha rätt men det blir nog ett par år och lite till i Sverige.

Och: Att hoppas på att mina läsare skulle vara pro Sverige, det var nog att hoppas på för mycket :)

Jag lider snarare av prestationsångest. Jag skulle aldrig kunna jobba på en arbetsplats, eller spela i en lagsport, där jag är sämst. En bedrövlig egenskap, jag vet. Jag får jobba på detta även om jag inte ser något ljus i tunneln.

elin sa...

Oj vad jag känner igen mig i din sista kommentar! Tyvärr...

Fotavtryck i Asien sa...

Du slog huvet på spiken..men det är säkert sant att man också i Sverige snackar en massa..men prestigen ligger på ett annat plan..så skall det ju vara så jävla lagom men ändå inte..