söndag, mars 25, 2007

Vilket flyttlass det skulle kunna bli

Milstolpe 3 avklarad även om det är ett pågående projekt.

Det är ju helt sjukt vad mycket saker man samlar på sig över åren. Det är inte första gången jag flyttar men blir ändå förvånad när jag tittar på allt bråte. Mer och mer känns det som vi bygger nytt i Sverige och gör oss av med det mesta vi samlat på oss här i Thailand.

Plair har väll varit den mest aktive i vårt flytt projekt men jag har mer än väl noterat allt skräp. Barnkammaren såg i morse ut som ett slagfält. Plairs taktik var troligtvis att leka upp allt på golvet och sedan börja sorteringen. Att leka inte-nudda-mark var nu inte längre någon utmaning.

Vad vi försöker göra nu är att sortera prylarna i olika högar. En hörn för högen som skall med hem. Denna hög låter vi vara uppackad förstås men vi möblerar om något för att inte blanda ihop dessa med de andra prylarna. En annan hög kommer bli prylar vi tror och hoppas på att kunna sälja. Det vi inta kan sälja får vi antingen ta med hem eller skänka bort. Dessa prylar skall vi också putsa lite på, snygga till liksom. Den tredje högen är prylar som gjort sitt, saker som skall slängas eller skänkas bort.

Plairs mamma har förstås första tjing på vad som skall skänkas bort. Soffan har hon redan nypt samt meddelat att hon inte accepterar att hon inte får allt det andra som skall slängas med. Även om jag får stå för transporten och gör minusaffär på detta känns det ju ändå skönt att sakerna kommer till användning. Logiskt vet jag inte om det är. Om det inte vore för soffan tror jag transporten är dyrare än skrotvärdet. Skulle de inte ha bättre nytta av 3,000 baht, jag bara undrar?

En liten kuriosa är alla dessa fotbollsuniformer som jag skänkt dem. Kompletta set med upp mot 15 tröjor och byxor per omgång. Under ett par år sprang halva Soidao runt med gamla avlagda Bangkok Vikings kläder.

Fördelen med Thailand är att även om alla slänger allt i alla soptunnor så sker det trotts allt en sophantering. Detta sker dock inte förrän sakletarna dyker upp och går igenom soptunnorna. De plockar åt sig allt som har skrotvärde (kan återanvändas, fixas, eller på annat sätt kan delvis återvinnas) och lämnar bara det riktiga skräpet kvar (matrester, plastpåsar, och annat skit). Eftersom vi har en hel del gammal elektronik som nästan fungerar så skall vi försöka få någon att ta på sig allt på en gång, och hämta redan i lägenheten. Vi har en massa tunga saker i form av papper och böcker jag hoppas slippa släpa på.

Bilen är såld till min mor. Jag har bett om offert på flygbiljetter från 3 resebyråer. Lägenheten uppsagd och logistiken inför flytten igångsatt. Nu kan jag flytta mig mot milstolpe 4, att slipa på, samt distribuera mitt CV. Logiskt sätt borde detta vart det första jag gjorde, men så vart det inte.

" - Hello, my name Thai-Nille, me very clever man too much"

Andra bloggar om: , , , ,

2 kommentarer:

Johan sa...

Sopletarna är bra att ha. Jag brukar säga till dem att följa med hem någon gång då och då när sopberget har växt sig för högt.

De blir glada när man har en hög kartonger och påsar med PET-flaskor.
En del vill ha glasflaskor också, men inte alla.

De brukar bli glatt överraskade när de börjar räkna på hur mycket de är skyldig mig, för de betalar faktiskt för sig, normalt, om de inte hittar sakerna i soptunnan förstås, då är det gratis.

Jag vill ju naturligtvis inte ha några pengar för mina gamla flaskor och all annan skit de bär bort från min tomt.

Jag ser det som en utmärkt service, gratis sophämtning. Det kan inte bli bättre. De behöver nog pengarna bättre än jag i alla fall.

Nille sa...

Jag håller med, jag är glad om jag slipper släpa på det. Denna gången är det allt eller inget som gäller. Ett par saker som är värda lite mer får kompensera för det som inte är.

Det finns väll en viss risk att de bara sorterar bort det oönskade i närmsta soptunna men den risken får jag ta....